Inget Everest Challenge

Nu närmar sig den tidiga OCR-starten, på lördag kör många ArenaRun i sthlm. Jag har inte planerat in det loppet. En tävling som inte riktigt passar mig, kort distans, inga tekniska hinder och lång resa. Som tur är, behöver jag säga. Jag har på grund av skada även fått boka av Everest Challenge. Tävlingen skulle inte varit någon topp prestation egentligen utan mest en rolig utmaning, lite ledsen är jag, men inte förkrossad. (minns hur jag grät när jag missade Toughest Malmö förra året).

Jo, skadan. Jag vill rapportera lite och skriva om dagsform och mål. Tanken med off season 2016-2017 var att stärka mig som löpare och nöta hinderteknik. Det startade med en rikigt seg kropp efter VM, jag hade haft en tuff tävlingssäsong och det kändes när jag väl började känna. Jag vilade mycket och tog mycket vilodagar, jag orkade helt enkelt inte. Fokus låg på löpningen och jag lyckades tillslut komma in i ett bra flow, styrkan i benen började koma igen, och förbi. Jag slog distansrekord, och det kändes otroligt bra, jag började bli trött efter ca 20km men det var aldrig sådär jobbigt. (ni som inte gillar löpning vet vad jag pratar om) Efter den första söndagen med 23km kände jag mig trött i högra fotknölen, men tänkte inte mycket på det. Vilade fram till tisdag då intervallpass1 är planerat. Kände ingen smärta, men KÄNDE det. Likaså torsdagens intervallpass gick bra. Andra söndagen med 23km mynnade ut i högläge, smärta och svullen fotled. (underbart pass dock)

Besök hos Therese i Sthlm - Foto: Therese (blundar i vanlig ordning...)

Jag trodde att lite vila skulle göra susen. Men efter en vecka, utan att kunna springa och inte ens kunna gå så började jag tveka på om det verkligen skulle bli bra. Jag fick bittert röntga fotleden, skönt, ingen brutet eller sönderslitet i benet. Så det var bara att besöka sjukgymnast.

Nu har det gått 5 veckor (på söndag) och jag har sakta men säkert börjat jogga igen. började med 500m intervaller förra veckan, vågade testa 2km konstant löpning förra fredagen. I måndags sprang/joggade jag 3km i sträck på dem där "naturliga" löpbanden, det gick också okej. Det börjar långsamt gå att springa igen. Jag har under tiden kunnat cykla ordentligt så jag hoppas att konditionen har tappats så lite det går. Blir ju naturligtvis inga 2h cykelpass på ett gym, men 1h några gånger i veckan är väl nog under omständigheterna.
Imorgon hoppas jag kunna springa 6km på morgonen. 💕

I mitten av Mars har jag ett 14km kort traillopp inplanerat, jag hoppas naturligtvis kunna springa längre INNAN dess, men annars är det ett delmål att ta mig runt utan smärta.

Jag uppdaterar med en kortis om ettpar veckor.

Hejhopp!