Jag har känt ett starkt behov av att berätta hur min tid efteråt har sett ut. Förmodligen mest för att jag har känns mig svag och ynklig. Redan 2 dagar efter tävlingen (fortfarande i Kanada) upptäckte jag följden av överbelastad hälsena: benutväxt på hälen. De två tänkta vandringsdagarna förvandlades till 1 dag och känslan av en nål som trycks in i vänstra hälen infann sig. Vandringskängorna står nu tomma bland alla andra skor jag inte längre kan använda. Benutväxt på hälen. kul grej.
Joggingskorna (för asfalt) är förmodligen ursprunget till överbelastningen och så fort hjärtat lugnat sig skall dem kastas... långt åt Hel*te. Mitt tips är alltså, när häl-kappan på dina joggingskor börjar bli dålig/a, kassera.
Utöver det gick dagarna fort och sista dagen backar Robin in i en stolpe med hyrbilen. Räkningen är fortfarande inte inkommen (:S). Resan hem från Toronto -> London gick bra, utom den lilla detaljen att vi var 30min sena och missade vårt anslutande plan. Av 3 alternativ valde vi att stanna på flygplatsen till kvällsflyget. Vi var hemma natten mellan måndag och tisdag. (26h senare)
När sömnen tillslut var funnen och energin började trava på igen begav jag mig ut på en löptur, 1 mil. 1 mil som dagen efter skulle bli förkylning. Efter halva arbetsdagen kröp jag ur mitt kontor och fick bittert gå hem. Jag var redan innan förkylningen så träningssugen att jag planerade pass en vecka framåt, det fick jag äta upp.
(är jag sjukling promenerar jag istället för att träna)
Så efter semestern (trots 6 dagars träning) fick jag alltså träna en gång innan jag blev sjuk. Mindre än hälften så mycket som vanligt. På måndagen (efter 4 dagar av "sängliggande") tränade jag lätt igen. Veckan blev halvkass och löpningen var för tung. Träningsvärk från helvetet och en snorig näsa fick bli signumet för förra veckan.
I dagsläget har jag hoppat träningen söndag och måndag då förkylningen tog till det "värre" igen. Det känns extra tungt att inte kunna springa och hålla igång löpningen, den kändes så otroligt bra innan VM. Jag hade aldrig varit så stark förut. Nu har jag inte fått springa ordentligt sedan VM (1 månad på lördag 12/11) och för varje dag så tappar jag lite snabbhet. (styrkan är det nog inget fel på).
JAA! Skumtomte-smak på säsongens Nocco, could not ask for more!
Det är tungt psykiskt att inte kunna prestera som man vill, att inte kunna köra järnet och bli sådär gött utmattad efter ett pass. Denna veckan har jag stora förhoppningar att jag skall kunna köra dubbel så hårt. Idag skall bandet på gymmet få sig en omgång backintervaller. (får springa inne då näsan fortfarande rinner lite väl mycket = det blir en flod i kylan)
Det finns i alla fall ett hopp för tillfället. Frustrationen har lättat en aning och efter en skumtomte Nocco skall livet kunna gå vidare...
Som en liten side-note vill jag dela med mig av min nyfunna kärlek, Buljongsoppa. Snabbt och supergott!
Recept, 1 port.
3-4 dl Eko kycklingbujong (1 tärning)
1port. Kokt Matvete
1 st Champinjon
½ st Tomat
10g Cheddar
10g Roccula
50g Kokt/stekt sötpotatis eller majs
100g Protein*
(*Jag kör på kyckling eller tofu)
Koka upp buljongen, matvetet tillagar du separat enligt anvisning. Om du har sötpotatis går det snabbast att koka små cm-stora kuber. Gör detta samtidigt som det andra. Medan matvetet kokar skiva champinjoner, tomat m.m lägg allt i tänkt djup tallrik. *Kyckling, ost, grönsaker, svamp, potatis. Lager på lager, sist av allt häller du över buljongen. Det blir dö-gott och nyttigt. Prova andra ingredienser, låt fantasin flöda.
No comments:
Post a Comment