Toughest Sthlm

Hej!

Efter Spartan i Orte blev skadan långvarig och jag kunde först 1 månad efter loppet börja jogga igen. Och då korta sträckor, 1k, 400m x5.. 5k.. osv. I skrivande stund är det mindre än 2 veckor kvar till Spartan EM i Dolomiterna. Jag har INTE fått den träningen jag tänkte och kommer inte komma dit med den tilltänkta styrkan i backar och kroppen.

Jag har börjat, sedan Kristi himmel helgen, kunna springa "längre". Jag testade mina första backintervaller på nationaldagen, söndagen efteråt sprang jag 15k "lätt" terräng. Jag bestämde mig för att spontant köra Toughest Sthlm för att få tävla lite helt enkelt. Jag saknade pumpet, utmattningen, nervositeten och känslan efter målgång. Jag ville också testa ljumsken, bara 8k, men om jag inte kan springa en 8k tävling utan smärta, då kanske Spartan inte är en bra ide.

Jag visste att det skulle bli precis skitjobbigt. Men jag skulle trycka på och ge järnet ändå (jag vet inget annat). Kände jag av ljumsken för mycket, skulle jag bryta.

Jag fattar mig kort.

Det var varmt, jag stack i starten. I min vanliga hastighet och med vanlig känsla. Innan skadan höll jag det tempot i 2,7mil. I röd zon i 1h 40 min.. Nu höll jag ungefär 2k och 11 minuter. Efter första hindren förstod jag att tävlingen var slut. Jag kämpade såklart, men visste att en bra placering var utom räckhåll med den otroligt låga mängden riktig träning. Jag tog slut helt enkelt.

Jag latjade igenom alla hinder. Värmen var påtaglig, alla hade problem. Jag gick mycket, hällde vatten över mig vid stationerna. Lerbadet har nog aldrig varit skönare!

Jag gick om på hinder, men joggade i typ 6 tempo på platt grusväg. (med 172-176 i puls, den gick faktiskt ner lite i slutet av platten) Borde kunna ligga i 5-tempo på sådana ställen. Ja, ni förstår.

Gick sista backen upp mot rampen, jag vet att det är värt att komma "fräsch" dit. Putte det nya "putt"hindret och mösade mig mot rampen. Fokus, andas, hitta inställningen. ladda, närma mig, små steg, spräng stället! UPPE.

Jag har en go känsla efteråt trotts att det gick så tungt. Jag visste det ju. Men trots att det verkligen blev svart på vitt, "Jag är INTE i den form jag vill", så gav hela tävlingsmomentet mig kraft och glädje. Jag är mer peppad nu än innan.

Innan Spartan skall jag ha sprungit i alla fall en gång 21-23k. Jag skall sticka in 2 intervallpass till, ett backpass och ett där jag får hålla hög puls lite längre. Sedan vila mig i form. (Vi skall bila ner så, på ca. 24h kan jag inte annat än att sitta ner i alla fall :P)

Uppdaterar med bilder när / om det kommer!
(jag brukar ju inte fastna på bild så...)

Tack och hej!