Spartan Beast, Orte

Det är en mycket trött Clara som skall försöka skriva ihop en Race rapport.
Det luriga är alltid att få det kort och informativt, brukar gå sådär 😉

Spartan Beast - Italien, Orte. 21k 30hinder ca. 800hm.

Kalle, Maria och Robin i Marta

INFÖR
Vi landade på västra flygplatsen på onsdag natt, och sov där, i Fiumicino till torsdag. På morgonen kom Maria och Kalle och hämtade upp oss i hyrbilen efter en helt okej natts sömn. Kalle fick bli vår "designated driver" för denna helg. Vi bestämde oss för att hitta ett trevligt lunchställe innan resan gick vidare till Otricoli och vårt B&B där vi skulle sova 2 nätter. Vi landade i Marta, en liten stad vid stranden till en gammal vulkansjö, "Lago di Bolsena". Vi myste lite där och åt vår lunch. Köpte även en stor mängd jordgubbar för ynka 55kr.

Vidare till Otricoli och incheckning hos Ferdinando och hans B&B. Grymt fint ställe och en fantastisk värd. Vi sökte desperat efter någonstans att äta, vi har inte riktigt samma dygnsrytm som Italienarna. (det skulle bli vår största utmaning dessa dagar) Efter lite om och men tog vi bilen till Narni, även det en fantastiskt vacker stad på toppen av en kulle. Pasta konsumerades efter lite turistande.

Kalle, Robin och jag i Narni

Kalle och Robin vid boendet

Natten torsdag - fredag - dålig sömn.

Fredagen spenderades även den lite i halvfart. En långsam morgon med lite rörlighet och stretch i solen. Lunch och turistande i Orte. Efter lunch spanade vi in tävlingsområdet lite snabbt. (det hade börjat regna!) Handla lite förnödenheter till lördags-frukosten. Sedan hem och ta det lugnt igen. Jag och Maria gick en promenad med lite jogg i slutet. Vädret klarnade upp.
På kvällen tog vi bilen till stormarknaden och handlade middag. (allt öppnar så sent)

Natten fredag - lördag - dålig sömn.

TÄVLINGSDAGEN
Tidig utcheckning och iväg till tävlingsplatsen. Det var ca. 10 grader och väldigt fuktigt i luften. Vi anlände ca. 90min innan min start 08:45, maria startade 15 min efter mig 9:00. (mitt mål var att hon inte skulle komma ikapp 😇 ) Vi hämtade våra startpaket, tjötade lite med de andra svenskarna och gick tillbaka till den varma bilen. Jag var uppspelt och peppad, OCR är ändå bra skoj! Maria undrade varför hon hade valt att göra detta, nu igen. Jag valde några minuter innan start att tömma min vätska till häften ist. De stora flaskorna var lite för störande. De hårda bottnarna och topparna var ett problem också. Funderar på annan lösning till nästa gång.

I startfållan vällde in folk, Elitfältet skall ha varit slutsålt länge. Några specifika atleter ropades in och fick stå längst fram. ? Serieledarna? Jag hade gissat på en topp 20, baserat på föregående års EM-Beast. Jag visste inte hur många som var med, eller vilka de var. Den enda kändisen var min Svenska kumpan Linda Wiese. Nu ville jag bara iväg, ut i banan och besegra hinder!

Starten gick, in i bubblan. Det var trångt i början, jag ville inte komma för mycket efter. Men joggade ungefär i mitten av skaran. En svag lutning saktade ner många, när det planade ut och började gå nedför sprang jag om flera. Nedför är det bara att kötta på. Jag höll "lagom" tempo på platten och intalade mig om att loppet var långt.
Väggar, över, under, många folk i vägen, men gick okej. Ner till "mud lands", ett av mina sämsta hinder, får aldrig riktigt till det och blir alltid om"sprungen". Blöt och med skorna fulla av lera och några placeringar ner, sprang jag vidare.

Första "tekniska" hindret närmade sig, det låg högar av folk och gjorde burpees. Stängerna på armgången var blöta, ganska breda och "långt" isär. Det dröste ner folk. Jag tog det försiktigt, det var ett säkert hinder, men jag behövde koncentrera mig för att klara det. Där steg modet och jag löpte på, upp mot staden Orte.

till vänster sprang vi bort ur bild, till höger sprang vi ner.

Jag tog det varligt, men joggandes, uppför backarna. Nu var staden nära, över en inverted wall och vidare upp för några trappor. (här hade vi promenerat dagen innan) Upp till centrum och riggen. Jag var nervös att den skulle vara lika blöt som armgången. MEN, greppet var som limmat och jag kunde leka igenom. Även här plockade hindret folk och jag kunde ensam springa vidare över kullerstenen.

Lycklig att dessa hinder kom tidigt hade modet ökat ytterligare. Det kändes bra. Men höfterna fanns där och påminde mig om hur sleten jag egentligen var. (Ingen trötthet som påverkade, än...)

Ner för kullen som Orte står på och ut runt stora fält med olika sädesslag. Här kom några duktiga löpare om mig, för här gällde löpning för hela slanten. Några väggar och andra småhinder dök upp och den snabbaste km gick i 5-tempo. Rejäl trail, snarare än OCR.
Cat crawl (hänga upp och ner i rep) dök upp, och där stod Kalle och Robin. "Du ligger 8a" grymt jobbat!" ropade Robin. Maria låg ca. 10 min efter mig (+ 15min, så 25). Jag fick styrka av att veta att jag låg 8a, med tanke på mina förväntningar.

Se staden Orte i bakgrunden

Peppad lämnade jag fälten, Robin och Kalle, ner i ån. Jag var kissnödig, förstod jag medan jag joggade igenom vattnet. (hela loppet var jag kissnödig.. haha) Jag låg ensam hela vägen, upp på bron vi tidigare korsade åt andra hållet. 12km stod det på en skylt.

Nu kom spjutet, missade trots lite annat tänk denna gången. 31 burpees och vidare. Här gick iaf 2 tjejer om och jag pushade hårdare. Bära, dra och springa. Upp och ner, över kullar, igenom ån ytterligare, säkert.. 2-3 gånger. Jag plockade placering efter placering. Jag plockade till och med i de tunga, vilket gjorde mig otroligt stolt. Har alltid sett det som en svaghet.

Jag missade på ytterligare ett hinder, balans, vilket irriterade mig, det skall vara ett av de lätta hindren. Men är det one try, så är det. 30 snabba burpees och ut precis efter en annan tjej som också missat.

Jag hade ofta ryggar att hålla mig till, det är min favorit, att jaga. När målet började närma sig började också höfterna göra sig mer och mer påminda. Men jag visste också att uthålligheten är min styrka. Jag visste att de andra skulle sacka efter, att hinder för hinder skulle bli jobbigare. En tjej som såg riktigt snabb ut joggade förbi och jag tänkte "henne släpper jag inte", hon såg fräsch ut i steget. Jag närmade mig vid stockarna, och låg precis bakom henne då. Hon hade sackat efter. Upp för backarna och vidare, fortfarande före. Jag fixade åter igen slacklinen, men det gjorde hon med.



Jag hörde musiken från området nu, snart skulle vi gå i mål. Ner i ån en sista gång, och där valde jag rätt väg en gång, och hon fel. Sedan försvann hon bakom mig. Twistern gick stabilt, men är alltid jobbig, av någon anledning, det är inte det att det är dåligt grepp, men.. den gör ganska ont i händerna... Anyway. Runt området och ner, in bland folket. Det var många åskådare. Hindertätt och folk, det gillar jag. Nu kan jag styla. Jag låg 6a, och Robin vrålade att 5an gjorde burpees efter Ape Hang. Jag hade henne inom räckhåll. Jag drog lätt igenom armgången, när jag startade den var hon klar med burpees. Jag kastade mig ner under taggtråden, hon kröp fortfarande. "kryp, du har henne" "kötta bara" "KRYYYYP!!!" Grabbarna vrålade, jag kröp, det gjorde ont i mina knän. Sen kom Dunk wall och allt sket sig. Jag hade för hög puls för att våga mig under. Jag varvade ner och kom under. Nu var hon så långt före att det var kört. Slip wall och sedan A-frame. Över elden och in i mål! 6a, och grymt nöjd med min placering och mitt lopp, trots att jag snubblat på mållinjen och en kvalplats till OCR VM. (Hade inte räknat med det, så...)

Jag, Maria och Linda!

Haltandes gick jag igenom måldelen och ut till grabbarna. Nu väntade vi på Maria!!

Maria kom snart efter mig och hade sprungit ett grymt lopp, och precis som jag förutspådde kom hon 1a i sin åldersklass. Hon hör hemma i Eliten den traktorn! Nu håller jag tummarna att hon hakar på till Spartan EM i dolomiterna också!

Kroppen är slut efter 3 helger med slit. Inflammation i Peroneus (tror jag) och en mycket trött ljumske som smärtar vid promenad m.m. Benen behöver återhämta sig och inte tävla på ett tag. Jag längtar till vardagen och vanlig träning. Inför Spartan EM skall lite mer gren-specifik träning läggas in och schemat gå tillbaka till normalt. Under Kristi himmel-helgen åker vi till Öa för massa spring och chill. Längtar!


Tack och hej!
Clara