Spartan UK South East - Super

Okej! God morgon, eller kväll, vi får se när min post är redo att publiceras. I skrivande stund ligger jag i sängen på måndagen och väntar på frukost. Jag skall starta med det första först, helt enkelt.

Spartan Super är Spartans ”standard” mellandistans och brukar hamna mellan 13-16km. Jag har i år bestämt mig för att försöka satsa på längre lopp där uthållighet är viktigare än snabbhet. (Jag jobbar på sistnämnda) Spartan har även en ”Beast” som brukar hamna på dryga 20km. (Den är siktet inställt på nästa gång)
Jag var anmäld i Eliten såklart. Även om jag inte tror att jag vinner, är det ju där jag hör hemma.

När vi kom till vackra England denna gången bjöd de på lagom värme och vår. Jag älskar detta landet, så det tar inte lång tid innan hjärtat bankar hårt.

Lycklig Mig på engelska landsbygden!

För att ”köra igång” benen sprang jag en långsam trevlig tur över kullen utanför vår historiska stad Wrotham.
Andningen var ganska tung, så jag började bli nervös. Våren var ju här, allergin, som jag enligt testen inte har, kanske också var på g. (Efteråt tror och hoppas jag att den höga ansträngningsnivån var pga. lite sömn och resande)

Jag hade gett min axel en så bra möjlighet jag kunde. Var på behandling i början av veckan och tog ledigt en extra dag från jobbet för att röra mig. Kontorsjobbet gör mig väldigt stel och gör tyvärr axeln sämre. Efter torsdagen, full av rörelse var det okej och jag var förhoppningsfull. Jag ville ge allt jag hade på tävlingen, men hade ändå inställningen att, får jag ONT i axeln under loppet måste jag avbryta.

Lördag morgon kom, och den där klassiska nervositeten började fylla upp kroppen. Vi var tidigt på plats då jag startade 08:15. Helene och jag tjattrade (är nog rätta ordet) på och var båda spända över vad som väntade. För mig, starten på min tredje säsong av OCR, för henne, 3e loppet, ever, och för oss båda, första Spartan.

Vädret var okej, men på startlinjen började dropparna sakta falla. Vi fick genomgång "såhär gör du en burpee", jag kollade runt på de andra tjejerna i Elit-ledet. Några såg starka ut, andra snabba, en del bara helt oövervinnerliga. Nu var det dags igen.

Till vänster, löpsteget.. liiite bättre än förra säsongen?

Starten gick, jag pressade på för att inte hamna sist, men planen var att sakta ner något efter någon kilometer. Det är viktigt att inte hamna helt sist i start, framförallt för att slippa "köer" vid hinder. Jag tuggade på igenom en cross-bana när de första hindren ko. vanliga "över"-hinder.. Lätt över, över, över, in i cross-spåret igen.. ut, fler överhinder, än så länge besparade på backarna.. (men de skulle ändra sig)

Det lilla regnet som kom hade slutat och vi sprang vidare, inga svåra hinder än så länge. Banan gick mycket kors och tvärs och efter skogspartiet kom vi ut på fältet (där många av de "tekniska" hindren var) Rulla under taggtråden, tog en tjej, vidare (bild till höger) till ringarna, där låg flera av de löpstarka tjejerna i leran och gjorde burpees. Jag svingade mig igenom och joggade förbi. Nu började det kämpigaste partiet. banan gick upp och ner, upp och ner, upp och ner.. OCH SÅ VIDARE. Vi kom ut på nästa fält. Här kom ett nytt hinder, likt stairway to heaven fast med ställning, halvägs och väl uppe skulle man liksom.. över. De var hala av regnet, men med lite teknik gick det bra. Vidare till Däck-promenad på ... kan det varit.. 1-2km? Vi tjejer tog 1 däck. Inte så tungt, men långt och opraktiskt. Jag gick om 1, men blev omsprungen av en annan. (uppför gick det allt som oftast) Vidare till Z-wall 1, den jag "fasade" för.. Raka väggar med travers-rep och repstumpar om vart annat. Det var tungt, men jag klarade det. Här låg minst 2 tjejer och gjorde burpees. Yes, något skall man ha för att vara hinderexpert. Vidare till det tyngsta hindret av alla, Bucket Brigade. Sträckan var inte jätte lång, men hinken var tung. Jag fick verkligen kämpa. Gick om en tjej och blev om-promenerad av en annan, hon var stark ! Vidare till nästa tekniska vägg, likt traverse wall på Toughest, lätt. gick om minst en tjej här. Ner i skogen igen. Nu kom mer upp och ner tills vi kom ut på nästa fält. Här kom ytterligare tt nytt hinder för mig, den fruktade Twistern. Jag stod länge för att känna in greppet, sen kastade jag mig ut, avslutade med "V"tecken och häng i en arm. lätt.

Funktionären såg nervös ut, men blev imponerad när jag var klar!

Vidare till Atlas stenen, som jag väntat mig var astung, det var den inte. Vidare till Hercules Hoist som också gick bra. Detta var ett hinder jag fasat för pga. axeln, men den var såpass lätt att jag kunde dra bara med högern. Pew.

Nu blev det en sträcka löpning till spjutet, jag hoppades lyckas, det hade gett mig minst en placering till. Men efter lite vägning och sats missade jag precis balen och fick göra mina första, och enda burpees.
Löpning upp och runt, kringelikrokar och vidare ner till stockar, i vardera hand. Sprang ner, gick upp.
Jag visste inte vilken placering jag hade men visste att jag tappat en klar efter spjutet. Vi sprang vidare över fältet, vi var några tjejer som hela tiden låg om vart annat och hack i häl här. Balans, lätt, vidare till Z-wall men klättergrepp, lätt, vidare, löpning upp till någon.. pulka med vikt, lätt. Började bli galet trött nu. Det var lång skogslöpning, upp, upp, upp, upp... En supersnabb tjej sprang om mig och försvann fort. Jag kämpade. gick uppför men sprang så fort det blev platt... Nu var målet nära. Jag tuggade upp för sista backen och kom tillbaka in i målområdet. (6 just då) Det skulle hålla sig, över väggar, repet, mud pits, välta däck... "höga" väggar x2, hoppa över elden, MÅL!!

Jag kan inte beskriva hur mycket jag älskar OCR. Jag är sjukt lycklig när jag får utöva denna sporten. Känslan efteråt, utmaningen under loppet. Jag är också glad just idag, för att axeln funka okej under loppet och inte blev värre efteråt. Rörelse är inte fienden! Ja, det gav mig vatten på min kvarn, och i detta fallet är jag väldigt glad för det. Rörelse gör mig lycklig!

Efter att funktionärerna kollat igenom filmerna på oss eliter blev jag uppflyttad till en 5e plats och min biljett till OCR World Championships i England i oktober blev kirrad. (precis enligt plan)

Jag gjorde en grym insats och är galet nöjd. Jag var snabbast av Svenskarna (Herrar inkluderat) som var på plats. (kan inte säga mer än så, det borde vara givet att jag är stolt)

ALLA tre pallplatser i åldersklass (30-39) togs av SVENSKA tjejer!! Galet kul att vi kom dit och visade varit skåpet skulle stå. Grattis till er alla!

Innan start. Glad? japp!

Z-hinder med klättergrepp.

Jag kommer absolut köra fler Spartan race, men siktar då på Beast. Årets start har gett mig energi och jag hoppas att det kan fortsätta gå bra och att jag kommer få känna mig stark på majoriteten av loppen i år.

Hoppas ni orkade läsa årets första race rapport... Jag är kanske ingen författare, men det är kul att skriva ner det, svart på vitt. Jag söker fortfarande sponsorer för året, eller längre, eller VM. 

Robin "in action"

Tack till mitt evigt största fan och tillika sambo Robin som alltid hänger med! Utan dig hade det inte varit lika roligt. Och tack till alla andra galna människor som var med på årets första tävling! Ses på nästa tävling!!